clementinelegacy.blogg.se

 

En dag efter att Amanda hade kommit hem från jobbet och duschat, så kom Jack över.

-Hej min älskling. Jag skulle vilja prata med dig om en sak.

-Hej, jasså vad då?

Han gick så nära som möjligt, eftersom han visse att det gjorde Amanda knäsvag.

-Skulle jag inte kunna få flytta in hos dig? Mitt hus är verkligen inte fint, och det bor dessutom redan en person där. Men på denna tomten skulle vi kunna bygga ett fint hus tillsammans.

-Va? Har du bott tillsammans med någon? Jag har faktiskt undrat varför du alltid kommit till mig och inte jag till dig. Varför har du inte berättat något om det?

 

-Nu undvek du min fråga kära du, sade han, medans han såg på henne med sina valpögon.

-Oj...ähum, tjaaa...det går väl bra antar jag.

-Du verkar osäker.

-Tja...det är ju ett stort steg.

 

 

-Det går bra ska du se. Vi älskar ju varandra, eller hur?

-Oh ja, svarade hon.

Det kändes som om Jack döljde någonting. Men för stunden tänkte Amanda ignorera känslan, och se fram emot ett hus med de pengar Jack skulle ha med sig.

 

 

Så här blev huset då Jack tyvärr inte hade så mycket pengar med sig. Men nu har vi iallafall golv, väggar och ett tak över våra huvuden, tänkte Amanda optimistiskt.

 

 

Samma kväll ville Jack ha myspys. Amanda var som vanligt osäker, men gick efter lite tvekan med på det. Jack hade varit mycket tålmodig som väntat på henne. Det var hon mycket tacksam över.

 

 

Morgonen därpå ringde Amandas telefon. Hon svarade fort utan att tänka, för att inte väcka Jack. Det var hennes chef Zach som var i andra luren. Han undrade bara hur det var med henne, eftersom det ryktades att det nu stod ett hus på tomten.

-Allting är bara fint. Jag bad Jack att flytta in, och då byggde vi ett hus, sade hon med lite darr i rösten.

-Jasså...du bad honom att flytta in säger du...det var ju roligt. Hoppas det går bra för er. Så lade han på.

-Märkligt mumlade Amanda för sig själv.

 

 

Det var dags att laga frukost, och just när hon skulle sätta in de fattiga riddarna i ugnen, så kom Jack och började städa undan det Amanda tidigare tagit fram.

-Vad gör du? Frågade hon, medans hon stängde ugnen lite osäkert.

-Jag hjälper dig givetvis. Det är sådant man ska göra i ett förhållande. Du jobbar dessutom redan så hårt för att förverkliga dina drömmar. Så jag vill hjälpa till så gott jag kan.

-Åh...tack då...min älskling. Hon rodnade då hon sa det, och försökte dölja det så gott hon kunde, genom att ta fram en kokbok ur en av lådorna, och hålla den framför ansiktet.

 

 

Frukosten smakade ljuvligare än någonsin den morgonen.

 

 

Då Amanda vad på jobbet, så städade Jack i hemmet. Men han skaffade inget jobb, vilket verkade lite konstigt. Men när hon frågade honom, så sa han bara att han inte hade hittat det rätta jobbet.

 

 

Det var inte alltid roligt att laga mat efter jobbet. Så ibland fick det bli maträster till middag. Det var kanske ingen riktig middag. Men man ska inte slänga mat.

 

 

På kvällen strax efter Amanda hade lagt sig så fyllde hon år. Nu är hon minsann vuxen!

 

 

Jack smög sig upp bakom Amanda och kysste henne passionerat morgonen därpå.

-Grattis i efterskott min sköna.

-Hihi tack så mycket. Vad vill du hitta på idag? Jag har min lediga dag.

-Vi kan väl gå till den där showen som dom har vid någon restaurang. Jag har glömt vad den heter men.

-Flying v-café?

-Just den ja.

-Okej det låter kul.

 

 

Amanda tyckte att det var riktigt kul att se artisterna upptsäda på scenen. Jack verkade mycket förvånad över något. Kanske var det magikerns otroliga tricks?

 

 

Senare på dagen ägnade Amanda sig åt det hon älskar mest. Att laga mat.

 

 

Amanda hade varit på spa tidigare på dagen, och när hon kom hem så såg sovrummet annorlunda ut. Hon tyckte att det såg stelt och tråkigt ut med alla de ljusa färgerna. Vart hade föresten Jack tagit vägen?

 

 

Amanda lade sig att vila och när Jack kom hem så lade han sig brevid henne.

-Vart har du varit? Frågade hon surt.

-Ute bara. Vad är det för fel?

-Vad det är för FEL?! Att du försvinner mesta delen av dagen, att vårat sovrum är ändrat utan att jag blivit frågad om det, och att jag helt enkelt var orolig när du inte hörde av dig! DET är vad som är fel!

Jack såg skamsen ut, men sa sedan:

-Jag som ville överraska dig. Det är så att jag förberedde, och gjorde allt när du var ute. Jag borde ha hört av mig, det var inte meningen att oroa dig.

 

 

Amanda satt där i sängen och funderade en stund. När hon lugnat ner sig, så kunde hon förlåta honom.

Han gjorde det ju trots allt för hennes skull.

 

 

Det ena ledde till det andra...

 

 

Tidigt morgonen därpå, gick Amanda upp, eftersom hon inte kunde sova mera. Hon mådde också lite illa av någon underlig anledning...

 

 

 

Amanda stannade upp då hon hade slängt sina sopor. Hon kunde inte tro sina ögon! Här stod en livs levande man som såg ut som spöket. Det var hon ganska säker på iallafall, eftersom hon bara hade sett baksidan den gången.

 

 

-V-v-vem är du? Stammade hon.

Mannen tittade lite snett på henne och svarade:

-Mitt namn är Jack Monroe. Jag är ny här och ville se mig om i kvarteret. Jag hoppas att det inte gör något att jag stannade till hos dig. Ditt hus är...intressant. Han harklade sig lite nervöst.

 

Amanda kände hur det hettade till om kinderna. Men frågade sedan.

-Det här kan verka otroligt, och till och med knäppt men....jag har sett ett spöke på denna tomten. Han såg ut precis som du...tror jag iallafall. Det var likadana kläder, och håret. Det var därför jag blev skrämd när jag först såg dig. Hoppas du inte tar illa upp.

 

 

-Ja det verkar ju faktiskt knäppt att jag skulle vara ett spöke, skrattade Jack till.

Men han fick aldrig Amanda att känna sig dum. På något sätt verkade han intresserad av Amanda, han lutade sig framåt och såg henne djupt in i ögonen. Amanda kunde inte hjälpa att bli fullkomligt tagen, av denna uppmärksamhet.

 

 

Amanda visade Jack runt lite på tomten, trots att hon faktiskt skämdes framför honom. Plötsligt vände han henne om och frågade:

-Skulle du vilja följa med mig till stranden, och äta lite mat?

Amanda blev lite osäker. Men när hon såg hans valpögon kunde hon inte annat än att säga ja.

 

 

När dom väl var på stranden, så satte Jack genast igång med att grilla korvar, som de tagit med sig från Amanda. Hon började igen att tvivla på vem mannen var. Det är ett mycket underligt sammanträffande, ifall spökets namn också var Jack. Tyvärr kunde man inte alls läsa efternamnet på gravstenen, då en bit verkade ha slagits sönder.

 

 

De började äta, och prata om allt möjligt. Amanda funderade noga på vad hon ville säga, och vad hon ville fråga honom.

 

 

Efter maten så bestämde de sig för att gå en promenad längs strandkanten. Båda två verkade vara lite nervösa och helt plötsligt grabbade Jack tag om Amanda, snurrade runt henne och tittade henne djupt i ögonen.

-Jag tycker om dig, jag vet att vi knappt känner varann, men...jag tycker verkligen om dig.

Amanda var helt trollbunden av denna mystiska man.

 

 

Jack bedömde att detta var den perfekta tidpunkten att sätta in en stöt. Han kysste blyga Amanda i solnedgången. Så romantisk, suckade Amanda i sina egna tankar.

 

 

Efter att solen gått ner, så satte de sig på stranden för att titta på stjärnorna. Amanda tittade plötsligt bakåt då hon hörde ljud. Hon fnissade åt vad hon såg, och viskade till Jack att någon visst är så hungrig att han stjäl deras mat. De skrattade gott åt den hungrige snyltgästen.

 

 

Jack och Amanda började umgås varje dag. Det gick bra för Amanda på jobbet, men ganska långsamt.

 

 

De hade även piknick i parken.

 

 

De gick på romantiska dejter, och visade gärna sin kärlek öppet.

 

 

De tränade även tillsammans.

 

 

De dagar då Amanda jobbade, var Jack alltid där för att hälsa henne välkommen hem. Det var precis som om han hade flyttat, in då han ofta var på tomten.

 

 

Jack gjorde allt för att göra Amanda glad. Men han hade utan tvekan något lurt i blicken.

 

 

 

 

Under natten händer underliga saker hos Amanda. Badkaret svävar!

Amanda borde ha vaknat av allt oväsen, men hon sov ovanligt tungt den natten, eftersom hon var så trött.

 

 

Morgonen därpå upptäckte Amanda att duschen gått sönder. Det var mycket märkligt, då hon inte hade märkt något alls dagen innan då hon duschade efter jobbet. Men men, tänkte Amanda för sig själv och satte genast igång att laga den. Hon ville ju inte behöva betala för en reparatör. Nej minsann, detta skulle hon ordna själv!

 

 

Amanda kände att det var viktigt att hålla kroppen i trim, och gick till gymmet och tränade då hon kände att hon hade tid. En ganska så snobbig kvinna kom in och tittade lite snett på Amanda.

 

 

Amanda trodde knappt sina ögon. Den där bimbon satte igång och tränade i bikini! Hur kan hon bara visa upp sig sådär på ett gym? Det är olämpligt, tänkte blyga Amanda. Hennes egen bikini var inte särskilt avslöjande, men det var hon nöjd och glad över.

 

 

När Amanda kommit hem från gymmet, så upptäckte hon att kranen i köket stod och sprutade hej vilt.

-Men vad i hela friden!

Hur kan den ha gått sönder, när jag inte ens har rört den sen i morse, tänkte hon.

 

 

Mot kvällen kom Zacke förbi för att umgås med Amanda. Han var romantisk som ville titta på stjärnorna, och dom pratade i timmar om livet, och att en dag hitta den sanna kärleken. Zacke fick plötsligt bråttom hem, som om Amanda träffat en nerv. Han kanske också är blyg, tänkte hon.

 

 

Den natten hände det något otroligt! Ett spöke som det droppade vatten från, svävade omkring på tomten.

 

 

Amanda vaknade denna gång, av att spisen förde en massa oväsen. När hon gått upp ur sängen, så kilade hon sig i huvudet, och undrade om hon verkligen var vaken. Det såg nämligen ut som om spisen svävade.

 

 

Hon trodde knappt sina ögon, då hon såg hennes obekväma stol sväva i luften.

 

 

Amanda skulle precis gå och lägga sig igen, efter alla konstigheter. Hon stod vid sängen och tittade bort mot badkaret, men såg plötsligt för ett ögonblick, när skepnaden låg i hennes egen säng! Hans klädet var konstiga, och håret var ganska långt, men hon såg bara baksidan av honom. I nästa ögonblick försvann han. Men Amanda kunde fortfarande känna en närvaro. Den natten blev det inte mycket sömn.

 

 

En del nätter kunde sprinklersystemet sätta igång av sig självt. När hon gick upp för att stänga av det, så fanns det ingen i närheten.

 

 

Det gick långsammare för Amanda att bli befordrad på jobbet, då hon ofta var så trött. Hon var verkligen trött på det här, och sökte runt på tomten. Det fanns inte så mycket att söka igenom, och när hon kom fram till busken på tomten så förstod hon. Någon hade dött här, och efteråt inte fått någon ro. Amanda grät då hon förstod att hon inte var tokig, och att hon inte hade inbillat sig alltihop.

 

 

Hon gjorde sig i ordning och besökte genast kyrkogården, för att få graven och kvarlevorna från mannen flyttad dit. Det var inga problem, förutom att platsen var väldigt läskig.

 

 

Efter att graven blivit flyttad så hälsade Amanda på.

-Jag kände dig aldrig. Men jag hoppas verkligen att du har funnit frid, och att du är med dina nära och kära.

Det kändes som en stor lättnad när Amanda gick där ifrån. Nu var det äntligen över, nu skulle hon kunna sova igen på nätterna.

 

 

På vägen ut ur kyrkogården så hittade hon en sköldpadda, som vandrade omkring i gräset.

-Åååh så söt. Jag önskar jag kunde behålla dig lille vän.

Men det fanns varken pengar eller tid för ett husdjur just nu.

 

 

När hon kom hem, så bjöd hon över Zacke. Hon pratade om vad som hade hänt den senaste tiden, och vad som var orsaken. Zacke såg mycket fundersam ut, och verkade inte tro på spöken. Men Amanda visste att han skulle hålla tyst om det. Dom var ju trots allt bästa vänner, och folk tyckte nog att Amanda var konstig nog, som fortfarande inte hade gjort något åt sitt så kallade hus.

 

 

Tiden gick, och Amanda fortsatte att leva som hon gjorde. Det ända hon ändrade på var faktiskt brevlådan. Hon hade blivit tillsagt att hon inte fick ha en annorlunda brevlåda, och att hon måste ha en likadan som grannarna. Men det gjorde inte något. Hon tyckte hennes piratbrevlåda var fin, men hon ville inte hamna i bråk med grannarna.

 

 

En dag när Amanda slängde sina sopor, så kom en underligt bekant figur förbi!

 

 

Det här är Amanda Clementine.

Hon har precis flyttat till Appalosa Plains för att starta en legacy. När hon anlände till tomten hade hon stora förhoppningar, eftersom den sades vara lite speciell. Det första hon lade märke till var brevlådan. Den såg ut att tillhöra en pirat.

 

 

Besvikelsen var minst sagt stor, när hon såg vad som mer fanns på tomten. Amanda hade dumt nog inte bett om att få se några bilder på tomten, innan hon köpte den. Men hon var tvungen att erkänna att det var hennes eget fel. Det stod ju faktiskt i annonsen, att alla nödvändigheter fanns med.

 

 

Amanda var besviken, men bestämde sig för att göra det bästa av det hela. Eftersom hon hade ambitionen att bli kock, satte hon genast igång att använa sitt nya kök för första gången. När hon stod där och lagade mat så oroade hon sig för framtiden. 

 

 

Men nu var det inte läge att vara så nedstämd. Direkt efter maten gav hon sig minsann ut till staden för att söka sig ett arbete. Hon fick genast anställning, trots att det var den lägsta positionen. Nu var det minsann dags att kavla upp ärmarna och jobba hårt!

 

 

Efter anställningsintervjun så hade det hunnit bli kväll, och Amanda lade sig  i sin säng för att läsa ur en kokbok. Hon skulle klättra på karriärstegen så fort hon kunde, så hon kunde få ett riktigt hus.

 

 

Morgonen därpå lagade Amanda pannkakor, och satt och åt den på sin obekväma stol. Det var en underbar morgon och första dagen hon skulle jobba.

 

 

Hon hade gott om tid att njuta lite innan jobbet, eftersom hon faktiskt inte började förrän klockan 15:00 på eftermiddagen. Det fanns inte så mycket roligt att göra, och staden ville hon inte gå till. Folk visste säkert mycket väl hur hon bodde, och hon ville inte ha några nedlåtande blickar på sig.

 

 

Amanda ville vara väl förberedd på sin första arbetsdag, och bestämde sig för att ringa chefen. De hade kommit så bra överens, och hon frågade om hon kunde förbereda sig på något vis. Chefen tyckte att frågan var lite udda. Men hon ville väl bara visa framåtandan, antog han, och det var alldeles rätt. Det slutade med att dom pratade om allt möjligt.

 

 

Amanda bestämde sig för att läsa lite mer i kokboken innan jobbet. Hon ville verkligen bli befordrad så snabbt som möjligt. Det var viktigt för henne att säkra en framtid för sina barn.

 

 

Första dagen på jobbet gick mycket bra, men det blev tyvärr ingen befordran. Det kommer tänkte Amanda, eftersom chefen var klart nöjd med hennes arbete. I brevlådan fanns bara räkningar.

-Värdelöst, muttrade hon.

 

 

Nästa dag bestämde sig Amanda för att besöka biblioteket. Men innan hon gick in fick hon höra gnäggningar från baksidan. Hon såg tre hästar, ett sto, en hingst och ett föl. Hingsten tyckte inte om hur Amanda stirrade, så hon lämnade dom ifred.

 

 

På övervåningen var det tomt, och eftersom Amanda var blyg, så kändes det perfekt för henne. Men efter en stund kom förstås en man upp för trapporna. Han låtsades sträcka på sig, för att få en blick över vem som satt där borta.

 

 

Amanda skulle precis gå men blev stoppad av mannen. Han granskade henne nerifrån och upp med en sliskig min.

-Ojojoj en sån snygging. Vad har du för dig baby?

 

 

Trots att Amanda var blyg, så var hon knappast dum. Hon kunde svälja sin blyghet ett ögonblick, och snabbt vifta bort den sliskige mannen.

-Jadu mannen, jag har faktiskt läst litegrann. Det är nämligen sådant man gör på ett bibliotek. Om du ursäktar mig så står du i vägen.

 

 

Mannen var minst sagt chockad, och såg ut att kunna ramla baklänges när som helst. Han flyttade sig då och Amanda gick därifrån. Hon försökte gå så lugnt, och självsäkert som möjligt, men gick därifrån på darrande ben.

-Herregud vad sa jag tänkte hon för sig själv. Men han var ju sliskig, och fick skylla sig själv.

 

 

Ibland kunde Amanda bjuda över sin chef eftersom de blivit så goda vänner. Dom pratade om allt möjligt och hon kunde t.o.m. prata till sig en befordran. Det gick ju trots allt väldigt bra för henne på jobbet och hon avancerade ganska snabbt.

 

 

Ibland blev det t.o.m. så att Zacke som han hette, stannade ända tills de skulle åka till jobbet. Amanda skämdes inte för hur hon levde längre, utan koncentrerade sig bara på jobbet. Hon hade hört att de flesta inte dömde henne för hur hon bodde. De kände alla till bedragaren, som lurat på henne tomten. Men han hade förstås flytt snabbt som ögat, då han sålt tomten. Folk sade faktiskt att han hade så bråttom, att han snubblade flera gånger om, och sprang så snabbt han bara kunde. Amanda tyckte det lät mycket konstigt. Men folk har ju en tendens att förstora upp saker, när rykten sprids.

 

 

Väl hemma var det dags att sova. När Amanda nästan somnat in, så såg hon hur en vit katt hoppade upp på sängen, och lade sig brevid henne.

-Så mysigt, mumlade hon för sig själv innan hon somnade, och drömde sig bort i matlagningens värld.