clementinelegacy.blogg.se

 

Amanda stannade upp då hon hade slängt sina sopor. Hon kunde inte tro sina ögon! Här stod en livs levande man som såg ut som spöket. Det var hon ganska säker på iallafall, eftersom hon bara hade sett baksidan den gången.

 

 

-V-v-vem är du? Stammade hon.

Mannen tittade lite snett på henne och svarade:

-Mitt namn är Jack Monroe. Jag är ny här och ville se mig om i kvarteret. Jag hoppas att det inte gör något att jag stannade till hos dig. Ditt hus är...intressant. Han harklade sig lite nervöst.

 

Amanda kände hur det hettade till om kinderna. Men frågade sedan.

-Det här kan verka otroligt, och till och med knäppt men....jag har sett ett spöke på denna tomten. Han såg ut precis som du...tror jag iallafall. Det var likadana kläder, och håret. Det var därför jag blev skrämd när jag först såg dig. Hoppas du inte tar illa upp.

 

 

-Ja det verkar ju faktiskt knäppt att jag skulle vara ett spöke, skrattade Jack till.

Men han fick aldrig Amanda att känna sig dum. På något sätt verkade han intresserad av Amanda, han lutade sig framåt och såg henne djupt in i ögonen. Amanda kunde inte hjälpa att bli fullkomligt tagen, av denna uppmärksamhet.

 

 

Amanda visade Jack runt lite på tomten, trots att hon faktiskt skämdes framför honom. Plötsligt vände han henne om och frågade:

-Skulle du vilja följa med mig till stranden, och äta lite mat?

Amanda blev lite osäker. Men när hon såg hans valpögon kunde hon inte annat än att säga ja.

 

 

När dom väl var på stranden, så satte Jack genast igång med att grilla korvar, som de tagit med sig från Amanda. Hon började igen att tvivla på vem mannen var. Det är ett mycket underligt sammanträffande, ifall spökets namn också var Jack. Tyvärr kunde man inte alls läsa efternamnet på gravstenen, då en bit verkade ha slagits sönder.

 

 

De började äta, och prata om allt möjligt. Amanda funderade noga på vad hon ville säga, och vad hon ville fråga honom.

 

 

Efter maten så bestämde de sig för att gå en promenad längs strandkanten. Båda två verkade vara lite nervösa och helt plötsligt grabbade Jack tag om Amanda, snurrade runt henne och tittade henne djupt i ögonen.

-Jag tycker om dig, jag vet att vi knappt känner varann, men...jag tycker verkligen om dig.

Amanda var helt trollbunden av denna mystiska man.

 

 

Jack bedömde att detta var den perfekta tidpunkten att sätta in en stöt. Han kysste blyga Amanda i solnedgången. Så romantisk, suckade Amanda i sina egna tankar.

 

 

Efter att solen gått ner, så satte de sig på stranden för att titta på stjärnorna. Amanda tittade plötsligt bakåt då hon hörde ljud. Hon fnissade åt vad hon såg, och viskade till Jack att någon visst är så hungrig att han stjäl deras mat. De skrattade gott åt den hungrige snyltgästen.

 

 

Jack och Amanda började umgås varje dag. Det gick bra för Amanda på jobbet, men ganska långsamt.

 

 

De hade även piknick i parken.

 

 

De gick på romantiska dejter, och visade gärna sin kärlek öppet.

 

 

De tränade även tillsammans.

 

 

De dagar då Amanda jobbade, var Jack alltid där för att hälsa henne välkommen hem. Det var precis som om han hade flyttat, in då han ofta var på tomten.

 

 

Jack gjorde allt för att göra Amanda glad. Men han hade utan tvekan något lurt i blicken.