clementinelegacy.blogg.se

 

Det här är Amanda Clementine.

Hon har precis flyttat till Appalosa Plains för att starta en legacy. När hon anlände till tomten hade hon stora förhoppningar, eftersom den sades vara lite speciell. Det första hon lade märke till var brevlådan. Den såg ut att tillhöra en pirat.

 

 

Besvikelsen var minst sagt stor, när hon såg vad som mer fanns på tomten. Amanda hade dumt nog inte bett om att få se några bilder på tomten, innan hon köpte den. Men hon var tvungen att erkänna att det var hennes eget fel. Det stod ju faktiskt i annonsen, att alla nödvändigheter fanns med.

 

 

Amanda var besviken, men bestämde sig för att göra det bästa av det hela. Eftersom hon hade ambitionen att bli kock, satte hon genast igång att använa sitt nya kök för första gången. När hon stod där och lagade mat så oroade hon sig för framtiden. 

 

 

Men nu var det inte läge att vara så nedstämd. Direkt efter maten gav hon sig minsann ut till staden för att söka sig ett arbete. Hon fick genast anställning, trots att det var den lägsta positionen. Nu var det minsann dags att kavla upp ärmarna och jobba hårt!

 

 

Efter anställningsintervjun så hade det hunnit bli kväll, och Amanda lade sig  i sin säng för att läsa ur en kokbok. Hon skulle klättra på karriärstegen så fort hon kunde, så hon kunde få ett riktigt hus.

 

 

Morgonen därpå lagade Amanda pannkakor, och satt och åt den på sin obekväma stol. Det var en underbar morgon och första dagen hon skulle jobba.

 

 

Hon hade gott om tid att njuta lite innan jobbet, eftersom hon faktiskt inte började förrän klockan 15:00 på eftermiddagen. Det fanns inte så mycket roligt att göra, och staden ville hon inte gå till. Folk visste säkert mycket väl hur hon bodde, och hon ville inte ha några nedlåtande blickar på sig.

 

 

Amanda ville vara väl förberedd på sin första arbetsdag, och bestämde sig för att ringa chefen. De hade kommit så bra överens, och hon frågade om hon kunde förbereda sig på något vis. Chefen tyckte att frågan var lite udda. Men hon ville väl bara visa framåtandan, antog han, och det var alldeles rätt. Det slutade med att dom pratade om allt möjligt.

 

 

Amanda bestämde sig för att läsa lite mer i kokboken innan jobbet. Hon ville verkligen bli befordrad så snabbt som möjligt. Det var viktigt för henne att säkra en framtid för sina barn.

 

 

Första dagen på jobbet gick mycket bra, men det blev tyvärr ingen befordran. Det kommer tänkte Amanda, eftersom chefen var klart nöjd med hennes arbete. I brevlådan fanns bara räkningar.

-Värdelöst, muttrade hon.

 

 

Nästa dag bestämde sig Amanda för att besöka biblioteket. Men innan hon gick in fick hon höra gnäggningar från baksidan. Hon såg tre hästar, ett sto, en hingst och ett föl. Hingsten tyckte inte om hur Amanda stirrade, så hon lämnade dom ifred.

 

 

På övervåningen var det tomt, och eftersom Amanda var blyg, så kändes det perfekt för henne. Men efter en stund kom förstås en man upp för trapporna. Han låtsades sträcka på sig, för att få en blick över vem som satt där borta.

 

 

Amanda skulle precis gå men blev stoppad av mannen. Han granskade henne nerifrån och upp med en sliskig min.

-Ojojoj en sån snygging. Vad har du för dig baby?

 

 

Trots att Amanda var blyg, så var hon knappast dum. Hon kunde svälja sin blyghet ett ögonblick, och snabbt vifta bort den sliskige mannen.

-Jadu mannen, jag har faktiskt läst litegrann. Det är nämligen sådant man gör på ett bibliotek. Om du ursäktar mig så står du i vägen.

 

 

Mannen var minst sagt chockad, och såg ut att kunna ramla baklänges när som helst. Han flyttade sig då och Amanda gick därifrån. Hon försökte gå så lugnt, och självsäkert som möjligt, men gick därifrån på darrande ben.

-Herregud vad sa jag tänkte hon för sig själv. Men han var ju sliskig, och fick skylla sig själv.

 

 

Ibland kunde Amanda bjuda över sin chef eftersom de blivit så goda vänner. Dom pratade om allt möjligt och hon kunde t.o.m. prata till sig en befordran. Det gick ju trots allt väldigt bra för henne på jobbet och hon avancerade ganska snabbt.

 

 

Ibland blev det t.o.m. så att Zacke som han hette, stannade ända tills de skulle åka till jobbet. Amanda skämdes inte för hur hon levde längre, utan koncentrerade sig bara på jobbet. Hon hade hört att de flesta inte dömde henne för hur hon bodde. De kände alla till bedragaren, som lurat på henne tomten. Men han hade förstås flytt snabbt som ögat, då han sålt tomten. Folk sade faktiskt att han hade så bråttom, att han snubblade flera gånger om, och sprang så snabbt han bara kunde. Amanda tyckte det lät mycket konstigt. Men folk har ju en tendens att förstora upp saker, när rykten sprids.

 

 

Väl hemma var det dags att sova. När Amanda nästan somnat in, så såg hon hur en vit katt hoppade upp på sängen, och lade sig brevid henne.

-Så mysigt, mumlade hon för sig själv innan hon somnade, och drömde sig bort i matlagningens värld.