clementinelegacy.blogg.se

 

En dag efter att Amanda hade kommit hem från jobbet och duschat, så kom Jack över.

-Hej min älskling. Jag skulle vilja prata med dig om en sak.

-Hej, jasså vad då?

Han gick så nära som möjligt, eftersom han visse att det gjorde Amanda knäsvag.

-Skulle jag inte kunna få flytta in hos dig? Mitt hus är verkligen inte fint, och det bor dessutom redan en person där. Men på denna tomten skulle vi kunna bygga ett fint hus tillsammans.

-Va? Har du bott tillsammans med någon? Jag har faktiskt undrat varför du alltid kommit till mig och inte jag till dig. Varför har du inte berättat något om det?

 

-Nu undvek du min fråga kära du, sade han, medans han såg på henne med sina valpögon.

-Oj...ähum, tjaaa...det går väl bra antar jag.

-Du verkar osäker.

-Tja...det är ju ett stort steg.

 

 

-Det går bra ska du se. Vi älskar ju varandra, eller hur?

-Oh ja, svarade hon.

Det kändes som om Jack döljde någonting. Men för stunden tänkte Amanda ignorera känslan, och se fram emot ett hus med de pengar Jack skulle ha med sig.

 

 

Så här blev huset då Jack tyvärr inte hade så mycket pengar med sig. Men nu har vi iallafall golv, väggar och ett tak över våra huvuden, tänkte Amanda optimistiskt.

 

 

Samma kväll ville Jack ha myspys. Amanda var som vanligt osäker, men gick efter lite tvekan med på det. Jack hade varit mycket tålmodig som väntat på henne. Det var hon mycket tacksam över.

 

 

Morgonen därpå ringde Amandas telefon. Hon svarade fort utan att tänka, för att inte väcka Jack. Det var hennes chef Zach som var i andra luren. Han undrade bara hur det var med henne, eftersom det ryktades att det nu stod ett hus på tomten.

-Allting är bara fint. Jag bad Jack att flytta in, och då byggde vi ett hus, sade hon med lite darr i rösten.

-Jasså...du bad honom att flytta in säger du...det var ju roligt. Hoppas det går bra för er. Så lade han på.

-Märkligt mumlade Amanda för sig själv.

 

 

Det var dags att laga frukost, och just när hon skulle sätta in de fattiga riddarna i ugnen, så kom Jack och började städa undan det Amanda tidigare tagit fram.

-Vad gör du? Frågade hon, medans hon stängde ugnen lite osäkert.

-Jag hjälper dig givetvis. Det är sådant man ska göra i ett förhållande. Du jobbar dessutom redan så hårt för att förverkliga dina drömmar. Så jag vill hjälpa till så gott jag kan.

-Åh...tack då...min älskling. Hon rodnade då hon sa det, och försökte dölja det så gott hon kunde, genom att ta fram en kokbok ur en av lådorna, och hålla den framför ansiktet.

 

 

Frukosten smakade ljuvligare än någonsin den morgonen.

 

 

Då Amanda vad på jobbet, så städade Jack i hemmet. Men han skaffade inget jobb, vilket verkade lite konstigt. Men när hon frågade honom, så sa han bara att han inte hade hittat det rätta jobbet.

 

 

Det var inte alltid roligt att laga mat efter jobbet. Så ibland fick det bli maträster till middag. Det var kanske ingen riktig middag. Men man ska inte slänga mat.

 

 

På kvällen strax efter Amanda hade lagt sig så fyllde hon år. Nu är hon minsann vuxen!

 

 

Jack smög sig upp bakom Amanda och kysste henne passionerat morgonen därpå.

-Grattis i efterskott min sköna.

-Hihi tack så mycket. Vad vill du hitta på idag? Jag har min lediga dag.

-Vi kan väl gå till den där showen som dom har vid någon restaurang. Jag har glömt vad den heter men.

-Flying v-café?

-Just den ja.

-Okej det låter kul.

 

 

Amanda tyckte att det var riktigt kul att se artisterna upptsäda på scenen. Jack verkade mycket förvånad över något. Kanske var det magikerns otroliga tricks?

 

 

Senare på dagen ägnade Amanda sig åt det hon älskar mest. Att laga mat.

 

 

Amanda hade varit på spa tidigare på dagen, och när hon kom hem så såg sovrummet annorlunda ut. Hon tyckte att det såg stelt och tråkigt ut med alla de ljusa färgerna. Vart hade föresten Jack tagit vägen?

 

 

Amanda lade sig att vila och när Jack kom hem så lade han sig brevid henne.

-Vart har du varit? Frågade hon surt.

-Ute bara. Vad är det för fel?

-Vad det är för FEL?! Att du försvinner mesta delen av dagen, att vårat sovrum är ändrat utan att jag blivit frågad om det, och att jag helt enkelt var orolig när du inte hörde av dig! DET är vad som är fel!

Jack såg skamsen ut, men sa sedan:

-Jag som ville överraska dig. Det är så att jag förberedde, och gjorde allt när du var ute. Jag borde ha hört av mig, det var inte meningen att oroa dig.

 

 

Amanda satt där i sängen och funderade en stund. När hon lugnat ner sig, så kunde hon förlåta honom.

Han gjorde det ju trots allt för hennes skull.

 

 

Det ena ledde till det andra...

 

 

Tidigt morgonen därpå, gick Amanda upp, eftersom hon inte kunde sova mera. Hon mådde också lite illa av någon underlig anledning...

 

 

 

Amanda stannade upp då hon hade slängt sina sopor. Hon kunde inte tro sina ögon! Här stod en livs levande man som såg ut som spöket. Det var hon ganska säker på iallafall, eftersom hon bara hade sett baksidan den gången.

 

 

-V-v-vem är du? Stammade hon.

Mannen tittade lite snett på henne och svarade:

-Mitt namn är Jack Monroe. Jag är ny här och ville se mig om i kvarteret. Jag hoppas att det inte gör något att jag stannade till hos dig. Ditt hus är...intressant. Han harklade sig lite nervöst.

 

Amanda kände hur det hettade till om kinderna. Men frågade sedan.

-Det här kan verka otroligt, och till och med knäppt men....jag har sett ett spöke på denna tomten. Han såg ut precis som du...tror jag iallafall. Det var likadana kläder, och håret. Det var därför jag blev skrämd när jag först såg dig. Hoppas du inte tar illa upp.

 

 

-Ja det verkar ju faktiskt knäppt att jag skulle vara ett spöke, skrattade Jack till.

Men han fick aldrig Amanda att känna sig dum. På något sätt verkade han intresserad av Amanda, han lutade sig framåt och såg henne djupt in i ögonen. Amanda kunde inte hjälpa att bli fullkomligt tagen, av denna uppmärksamhet.

 

 

Amanda visade Jack runt lite på tomten, trots att hon faktiskt skämdes framför honom. Plötsligt vände han henne om och frågade:

-Skulle du vilja följa med mig till stranden, och äta lite mat?

Amanda blev lite osäker. Men när hon såg hans valpögon kunde hon inte annat än att säga ja.

 

 

När dom väl var på stranden, så satte Jack genast igång med att grilla korvar, som de tagit med sig från Amanda. Hon började igen att tvivla på vem mannen var. Det är ett mycket underligt sammanträffande, ifall spökets namn också var Jack. Tyvärr kunde man inte alls läsa efternamnet på gravstenen, då en bit verkade ha slagits sönder.

 

 

De började äta, och prata om allt möjligt. Amanda funderade noga på vad hon ville säga, och vad hon ville fråga honom.

 

 

Efter maten så bestämde de sig för att gå en promenad längs strandkanten. Båda två verkade vara lite nervösa och helt plötsligt grabbade Jack tag om Amanda, snurrade runt henne och tittade henne djupt i ögonen.

-Jag tycker om dig, jag vet att vi knappt känner varann, men...jag tycker verkligen om dig.

Amanda var helt trollbunden av denna mystiska man.

 

 

Jack bedömde att detta var den perfekta tidpunkten att sätta in en stöt. Han kysste blyga Amanda i solnedgången. Så romantisk, suckade Amanda i sina egna tankar.

 

 

Efter att solen gått ner, så satte de sig på stranden för att titta på stjärnorna. Amanda tittade plötsligt bakåt då hon hörde ljud. Hon fnissade åt vad hon såg, och viskade till Jack att någon visst är så hungrig att han stjäl deras mat. De skrattade gott åt den hungrige snyltgästen.

 

 

Jack och Amanda började umgås varje dag. Det gick bra för Amanda på jobbet, men ganska långsamt.

 

 

De hade även piknick i parken.

 

 

De gick på romantiska dejter, och visade gärna sin kärlek öppet.

 

 

De tränade även tillsammans.

 

 

De dagar då Amanda jobbade, var Jack alltid där för att hälsa henne välkommen hem. Det var precis som om han hade flyttat, in då han ofta var på tomten.

 

 

Jack gjorde allt för att göra Amanda glad. Men han hade utan tvekan något lurt i blicken.